Siv Sandberg | Flera nivåer, flera syndabockar? Hinder och möjligheter för långsiktigt beslutsfattande i ett flernivåsystem

SIV SANDBERG | 30. APRIL 2020

De flesta moderna länder har ett beslutssystem som består av flera självständiga nivåer. Flernivåsystem kännetecknas av att arbetsfördelningen mellan nivåerna på vissa punkter är tydlig – det här gör EU, det här gör staten, det här gör kommunerna – medan ansvaret på andra punkter är delat och ibland oklart.

En av avigsidorna med flernivåsystem är riskerna för så kallad blame shifting, dvs. att beslutsfattarna på en beslutsnivå väljer att skylla misslyckanden på en högre eller lägre förvaltningsnivå istället för att bära ansvaret själva. En dansk studie visar t.ex. att politikerna i regionerna har en tendens att skylla negativa beslut som måste fattas inom sjukvården på staten, eftersom ansvaret för sjukvården i Danmark är delat mellan staten som finansierar och regionerna som driver verksamheten (Mortensen 2012).

Hösten 2019 genomförde jag som en del av Palo-projektet en enkätundersökning till kommundirektörerna i Finland.  Frågeformuläret innehöll bland annat frågor om de faktorer som möjliggör och hindrar långsiktigt beslutsfattande i kommunerna. Vesa Koskimaa har i en tidigare studie ställt liknande frågor till beslutsfattare och eliter på nationell nivå.

I en av frågorna var jag specifikt intresserad av att ta reda på hur långsiktigheten i kommunernas beslutsfattande påverkas av flernivåsystemet. Kommunerna är i många frågor beroende av de ekonomiska och lagstiftningsmässiga ramar som fastställs på nationell nivå.

Påståendet kommundirektörerna fick ta ställning till löd ”Den nationella politikens kortsiktighet inverkar negativt på de lokala beslutsfattarnas möjligheter att fatta långsiktiga beslut”. Av de 114 kommundirektörer som besvarade enkäten var 63 procent helt av samma sikt och 22 delvis av samma åsikt. Det innebär att nio av tio kommundirektörer uppfattar att statliga beslut gör det svårt att agera långsiktigt på lokal nivå.

Det återstår ännu att analysera i vilken mån det handlar om reella hinder och i vilken mån det handlar om ett uttryck för blame shifting, en instinktiv vilja att skjuta över ansvaret till en annan aktör i flernivåsystemet.

Hanteringen av coronakrisen våren 2020 har skapat ett helt nytt läge för det finländska flernivåsystemet. I en kris finns det alltid ett behov av att centralisera beslutsfattandet. När Finland den 17 mars 2020 tog i bruk beredskapslagen innebar det samtidigt att en del av den kommunala självstyrelsen samt Ålands självstyrelse sattes ur spel. Kommunerna har i ännu större utsträckning än normalt fått anpassa sin verksamhet och sin ekonomi till påbud som kommit uppifrån, utan reella möjligheter till lokala överväganden. När den värsta krisen lagt sig har vi därför kunnat notera ett visst inslag av blame shifting i diskussionen mellan staten och kommunerna.

Coronakrisen har också förändrat tidsperspektivet i flernivåpolitiken. En av de viktigaste frågeställningarna i Palo-projektet är att hitta lösningar som skulle hjälpa beslutsfattarna i stat och kommun att tänka längre fram än en mandatperiod, dvs. fyra år. I den akuta krishanteringen har tidsperspektivet handlat om veckor. Fyra år känns som en oändligt lång tid. Det är redan klart att behovet av snabba och drastiska anpassningar kommer att äta ut en del av utrymmet för framtidsinvesteringar som kommunerna och staten reserverat medel för. Hur krisen på det hela taget påverkar utsikterna för ett mer långsiktigt tänkande i flernivåsystemet är ännu för tidigt att bedöma.

Litteratur

Mortensen P (2012): ”It’s the Central Government’s Fault Elected Regional Officials’ Use of Blame-Shifting Rhetoric” Governance 25/3

Siv Sandberg

Projektijohtaja
+358 2 2154562
www

SHARE THIS